Lugnet före stormen

Bilen har haft en lugn helg där den mest stått stilla, sånär som på en kort resa till Max frammåt småtimmarna.

På lördagen gick jag ut och inspekterade bilen lite nogrannare. Jag ville veta hur det låg till med bromsarna bland annat.
Volvo 240 modellerna använder två olika modeller på bromsskivor. Den ena heter ATE och den andra Girling. så det gäller att välja rätt modell för just min bil. Vad det egentligen är för skillnad på dom det vet jag inte men det här ska göras efter boken, så att säga.
Någon bra servicehandbok hade jag förstås inte än, jag har inte hunnit till Biltema. Men jag har haft stor hjälp av den här sidan.
http://www.svenska200klubben.se/

När jag stod där lutad in i motorhuven så kom en granne fram. En äldre gubbe i vita tenniskläder. "Hur går det med pärlan?" frågade han. jotack det gick väl bra. Jag berättade att jag precis köpt bilen, och sen snackade vi lite grann. Han hade ju förstås haft en likadan förr i tiden, och hjälpte mig hitta vart det står vilken typ av bromsar det är. Det sitter en liten servicelapp under bakrutan i bakluckan. Det står 1 för Girling och 2 för ATE. Mina bromsar är tydligen Girling. Tyvärr är det den dyrare av dom två. Men den är säkert bra. Skivan på vänster fram är lite för tunn så det ska bli nytt.


Måndag.
Nu var det så dags att ta sig till Biltema och införskaffa bromsskivor och klossar, samt lite välbehövliga verktyg. Jag har tillexempel inget fälgkors, bara en sån sak.
Resan till Biltema visade sig bli ett litet äventyr i sig och gav mig en fingervisning om hur viktigt det är att kontrollera fordonet nogrannt. Till mitt försvar får jag säga att jag ännu inte hade en ordentlig servicebok och därför inte vet vad som är vad.

Biltema ligger inte så långt bort. Från där jag bor tar man smidigast E4:an. Mitt på motorvägen lägger jag märke till en sak som gör mig lite orolig, Temperaturen stiger snabbt. Det tar inte lång stund innan det kokar ordentligt under huven. Nu är grejen den att bilen är ju fortfarande avställd och inte besiktad, därför vill jag som ni säkert förstår inte bli stående mitt på motorvägen. Tänk om en polisbil kör förbi och knappar in regnummret på sin lilla dator? det skulle bli mycket dyrt misstänker jag. Så jag drog på till nästa avfart och tog mig in på en liten avtagsväg där jag stannade. Nu ångar det friskt från motorrummet och det rinner kondens från huven när jag öppnar. Men det verkar i alla fall inte vara nåt som smält. Vi hoppas på det i alla fall :)

Det visar sig att jag i alla fall nästan kommit fram. Jag stod nu straxt utanför industriområdet, sisådär 3 km från Biltema, så jag bestämde mig för att ta en promenad. Låta bilen kyla av sig under tiden. Så jag knallade in till varuhuset och köpte mina bromsskivor och några verktyg. Hjulmutternyckel och skiftnyckel fick jag med mig därifrån. Egentligen hade jag tänkt köpa en domkraft också, men det får faktiskt vänta nu, det räcker gott och väl att släpa bromsskivorna till bilen. Girlingskivorna är tjockare än ATE. Varje skiva består av två skivor som sitter ihop med en mängd stift så att det blir mellanrum mellan skivorna. På så sätt är dom ventilerade. Bromsklossarna (två på varje hjul) tar i varsin skiva med luft på andra sidan, och förhoppningsvis ska det göra att dom håller bättre.
En annan sak, och troligen det viktigaste av allt som jag köpte där, var Haynes gör-det-själv handbok.
En guldgruva.
Med den kommer jag kunna meka på riktigt. Det första jag kollade upp var hur kylaren ser ut och fungerar. Jag har aldrig riktigt satt mig in i hur en kylare är byggd. På 240 sitter det ett expansionskärl till höger i motorrummet. När motorn är kall är den så gott som tom, all vätskan är inne i motorn. När motorn blir het så expanderar kylvätskan, och då stiger nivån i expansionskärlet.

Väl tillbaks vid bilen så funderar jag på hur att göra. Den är kall nu och det är inte särskilt lång väg hem, så jag bestämde mig för att försöka köra en bit och se hur långt jag kommer. Dum idé kanske men det blev rätt roligt. När temperaturen gick upp på rött igen så stannade jag till vid vägkanten för att låta den svalna. Jag kom halvvägs hem, så jag tänkte att jag låter den kallna så kör jag sista biten sen. Hemma kan jag fylla på vatten. När jag står där upptäcker jag att det är lite vatten i diket brevid mig. Och får en idé.
Det var tur att jag kollade på McGuyver när jag var liten. Jag hade i alla fall en liten petflaska i bilen, så jag tömde den och fyllde den med dikesvatten. Det kan man ju inte hälla rätt ner i kylaren eller hur? Fullt med smuts och grejer. Så jag tog av mig ena strumpan och filtrerade genom. Som i den där ölreklamen med Robert Gustafsson för ett par år sen. Det blev inte hundraprocentigt, men fan, när jag drog igång motorn igen så höll den temperaturen. Och så var det bara att köra hem. No worries.

Det första jag gjorde när jag kommit hem var att tömma ur kylaren och fylla på nytt.
Enligt Haynes skulle det finnas en ventil på motorblocket för kylvattnet. Jag letar och letar men inte hittar jag nån ventil heller. Den finns utritad på en skiss i boken, men det måste vara en annan modell än min. Typiskt. Så det jag får göra är att lossa på den nedre kylarslangen. Tyvärr hade jag ingen nutternyckel i rätt storlek. Slanglåset sitter riktigt otympligt till så jag nådde inte med skiftnyckeln eftersom den var för stor, och nån 7mm nyckel hade jag inte. Så operationen får vänta en dag.
Nästa dag gick jag istället till Claes Ohlsson och köpte på mig ännu fler verktyg. Ett knippe nycklar i olika storlekar, ett par hylsnycklar och skruvmejslar (alltid bra att ha) och sånt smått och gått.

fortsättning följer...